Färggranna djurhannar får ny förklaring

Den gängse förklaringen till att vissa djur, ofast hanar, utvecklar pråliga och färggranna teckningar, fjädrar eller mönster är att de gör detta som ett led i kampen om honornas gunst. Tanken är att honorna ska uppskatta prakten och se den som ett bevis på genetisk förträfflighet som gynnar den egna avkomman.

Men nu utmanas det tankesättet av en studie från UCLA i Kalifornien. Den evolutionära tanken bakom de färglada hannarna kan istället vara ett försöka att slippa slåss. Inte helt och hållet naturligtvis. Med artfränderna är det alltid mödan värt att ta en dust. Men att gå holmgång med en vilt främmande hanne av en annan art bara för att man ser nästan  likadan ut är slöseri med energi och tid som kunnat användas till viktig parning.

- Kostnaden för att bli attackera fel hane eller bli attackerad av fel hane gynnar rikedomen av färger, fågelsånger och lockande dofter för att identifiera rivaler, säger ekologiprofessorn Christpher Anderson vid UCLA.

Slutsatsen att de bjärta färgrena och de andra signalerna är ett budskap om fred riktad utanför arten drar han efter studier på flicksländehannar. Det visade sig att dessa använde sig av de särskiljande bjärta vingfärgerna bara i de fall de delade habitat med snarlika och  förväxlingsbara flicksländearter.

- Det visar att om det finns ett evolutionärt tryck för att  undvika att parta sig med fel art så  finns det ett tryck för att undvika att slåss med fel art, säger han och menar att denna evolutionära process är viktig för att förklara uppkomsten av mångfalden av färger, möster, fågelsång mm.

Studien är presenterad i Proceedings of the Royal Society B

Läs också om själviska skalbaggshonor.