Fiskeriverket bedriver forskning som ger eko. Inte nödvändigtvis i forskarvärlden men i de sju Östersjövikar där den bedrivs. Man jagar nämnligen fisk med tändhattar som dinglar i änden av ett långt metspö och fås att detonera under vattenytan. Syftet är att räkna beståndet av fisk och fiskyngel.
Det låter som en rätt brutal metod. Och för de yngel som befiner sig mindre än fem meter från explosionen är det också det. De dör nämligen av tryckvågen. Lite större fisk kan domna av så länge att de hinner räknas innan de får simma vidare. Men för omgivningen är metoden skonsammare än de nät som forskaran annars släpar genom vattnet.
- Man påverkar mer om man till exempel drar landvad eller not, för då drar man med sig bentos och vegetation, säger Malin Hjelm. I vår undersökning lade vi tio sprängskott per havsvik, så det är inga stora områden som påverkas men man får ändå en bra bild av hela havsviken.
(Bentos är namn på det samhälle av organismer som finns på bottnen.) Metoden med sprängning har en annan fördel också, det går att komma åt även där vass och alger växer tätt.
- Det går inte att lägga nät i sådana habitat och det är ju precis där som abborrynglen står, skyddade från predatorer, säger Malin Hjelm.
Syftet med den högljudda hanteringen är att försöka hitta orsaken eller orsakerna till att bestånden av gädda och abborre minskar i södra Östersjön. Några teorier som undersöks: Konkurrens om mat eller att någon äter upp abborrlarver.
Fotnot: Metoden bygger på samma princip som det förbjudna dynamitfisket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar