Polarisen känsligare än väntat- kan ge snabbare smältning

Polarisarna är känsligare för avsmältning orsakad av uppvärmning av jordens klimat än vad man tidigare antagit visar ny forskning som utförts av forskare vid Princetons och Harvards universitet i USA. Det betyder i sin tur att havsytan kan komma att stiga betydligt mer än man tidigare befarat även vid relativt måttliga höjningar av jordens temperatur. Dessutom kan det gå mycket fortare.

Forskarna har studerat jordens geologiska arkiv, det vill säga de spår av havsnivån som finns gömda i jord och berg. Sammanställs dessa med kunskapen om klimatets förändring kan man dra slutsatser om hur havsnivån hänger samman med temperaturen. Studien tyder på att en ytterligare höjning av medeltemperaturen med två grader långsisktigt skulle höja havsnivåerna med sex till nio meter.

En tidsperiod som ingår i studien är tiden mellan den senaste och den näst senaste istiden. Och den perioden har något att säga oss.

- Den senaste interglacialen erbjuder en historisk analogi för en framtid med tämligen måttlig uppvärmning. De höga havsnivåerna under interglacialen tyder på att avsevärda delar av de stora istäckena skulle kunna försvinna på några århundraden, säger Robert Kopp en av forskarna bakom studien.

- Om den globala ekonomin fortsätter att vila tungt på fossila bränslen så är vi på väg mot en avsevärt kraftigare uppvärmning mot slutet av århundradet än vad som förekom under den senaste interglacialen, fortsätter han.

http://intressant.se/intressant

Tätat ozonhål smälter Antarktis

Här är en variant på "hur man än vänder sig så...". Stoppandet av de freongaser som gröpt ur ozonlagret har varit en miljövårdens framgångssaga. Men inget gott som inte har något ont med sig. Det ozonhål som ligger över Antarktis har skyddat kontinenten från en del av den skenande växthuseffekten.

Professor John Turner vid British Antarctic Survey:
- Det resultat som förvånar mig mest är hur en mänsklig miljöpåverkan - ozonhålet-  har skyddat större delen av Antarktis  mot en annan- den globala uppvärmningen.

Visserligen har flertalet av kontinentens glaciärer minskat i omfattning, visar rapporten. Men det har blivt kallare i dess östliga del. Det beror hävdas det i rapporten att en effekt av ozonhålet och den ökade UV-strålningen är att vindmönster runt Antarktis förändrats. I korthet har luftmassan över Antarktis blivit mer isolerad varför utflödet av kall luft och inflödet av varm luft minskat. Detta har bidragit till att hålla nere temperaturförändringarna.

Trots detta har isarna i västra delen av Antarktis minskat kraftigt.

När ozonhålet över Antarktis förväntas minska till naturlig storlek om 50 till 60 år innebär det att kontinenten drabbas av den globala uppvärmningens fulla effekter. Antarktis är jordens största sötattensreservoar. Skulle allt fruset sötvatten där smälta skulle havnivån stiga med 63 meter.

Läs rapporten här.

Hummerlarver larvar inte omkring

Humrar håller sig i sina anfäders trakter. Och det gör de så effektivt att humrarna runt skäret Kåvra, strax utanför inloppet till Brofjorden, och humrarna i Brofjorden är två skilda bestånd.

Den slutsatsen drar Fiskeriverkets forskare sedan de med en ny typ av strömmätare kartlagt havsströmmarna på de djup där humrarna lever. Nykläckta hummerlarver är nämligen helt berorende av stömmen för att förflytta sig. Och på det djup där de lever rör sig inte vattnet på sådant sätt att det skulle kunna flytta hummerlarver från Brofjorden till Kåvra eller tvärtom.

Det vet man sedan man i våras släppte ner 9 strömmätare och fann att de höll sig överraskande stilla.

En poäng med de nya rönen är att det underlättar vid eventuell utsättning av hummer och vid reglering av fisket.

- Märker man att det är dåligt med hummer på ett ställe så behöver man inte genomföra åtgärder längs hela kusten. Väljer man till exempel att sätta ut hummer så vet man inom vilket område som deras avkomma kommer att spridas. Detsamma om man inför fiskeförbud eller andra åtgärder, det räcker med att avgränsa åtgärderna lokalt för att effektivt gynna hummern, säger Vidar Øresland som också ligger bakom konstruktionen av den nya mätaren.

Mätaren har flera andra tillämpningsområden. Man kan följa planktoströmmar, se hur utsläpp från föroreningskällor sprider sig med mera. Kort sagt bilden av det under ytan dolda blir mycket tydligare.

Läs också: Abborrar håller sig för sig själva

Länk till resultaten.

Abborrar håller sig för sig själva

Man skulle kunna tänka sig att sjöns alla abborrar samlar sig till lek när det är så dags. Speciellt med tanke på att en sjö innehåller få fysiska barriärer som är omöjliga att forcera. Det är ju tämligen lätt för en fisk att simma runt även ganska stora stenar och vassruggar.

Men så är det inte. För en population abborrar kan ett avstånd på ett par hundra meter vara nog för att de inte ska beblanda sig med andra abborrar under leken. Det framgår av Sara Bergeks avhandling vid Uppsala universitet.

Sara Bergek har gjort genetiska studier på abborrpopulationer i sjön Erken i Uppland, i S:t Annas skärgård och i Öregrund vid Östersjökusten. Det visar sig  att grupper av abborrar, även om de lever tätt intill varandra, inte ses för att utbyta genmaterial under leken, vilket annars är en av poängerna med sexuell fortplantning, utan håller sig för sig själva.

Det är dock inte avståndet som krymper abborrarnas äktenskapsmarknad. Det som avgör är skillnader i vattentemperaturer under våren då leken äger rum. Ju större skillnader i vattentemperatur desto större genetiska skillnader mellan de närbelägna abborrgrupperna.

Vattentemperaturen är en så pass kraftig barriär att skillnaderna mellan abborrgrupperna också uppvisar variationer i utseende mellan populationerna. (Olika födotillgång kan också vara en faktor som driver utvecklingen.)

Den här inblicken i begränsningarna av abborrarnas kärleksliv kanske kan kännas som trivial men den pekar på faktorer som visar att anpassning till skilda miljöer kan äga rum också inom korta avstånd. På sikt kan dessa anpassningar också leda till att nya arter bildas.

Resultaten visar också att barriärer som stödjer  processen inte alltid måste vara av konkret fysisk form. Även i öppna vattenvolymer kan det uppstå barriärer som stimulerar artbildning. En sjös vattenvolym är inte så homogen som vi människor lätt tror. Åtminstone inte för en abborrre på friarstråt.

Läs hela avhandlingen här.

Läs också Hummerlarver larvar inte omkring



-