Skevt virke kan undvikas med rätt träförädling

En avhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet  i Uppsala visar på två metoder som kan användas för att hantera problemen med skevt byggnadsvirke. En handlar om mätning, det andra om odling.

Stora mängder byggnadsvirke är så skevt att det måste kasseras. Det ger stora förluster för sågverk och i byggbranschen.  Skevhet i trä kan undvikas genom rätt hantering av virket. Om det torkas, förvaras och används rätt så minskar problemen med skevhet. Men problemet försvinner inte, en del träd är helt enkelt begivna på att växa på ett sådant sätt att de producerar skevt virke.

Det som gör virket snett är fiberriktning det aktuella trädet vuxit med. De träd som sedan blir rakt virke växer med fiberriktningen huvudsakligen i stammens riktning. I de träd som ger skevt virke är avviker fiberriktningen mer eller mindre från stammens. Skillnaden mellan fibrernas riktning och stammens riktning kallas fibervinkel.

Det är svårt att mäta fiberrvinkeln i hela trädet utan att skada det. Det är här Henrik Hallenbäcks forskning kommer in. Han har i sin avhandling studerat sambandet mellan mätningen av den ytliga fibervinkeln, en redan nu använd metod, och fibervinkeln i hela trädstammen och funnit att ett träd med stor ytlig fibervinkel med stor sannolikhet också kommer att ge skevt virke.

Han har också funnit att fibervinkel är en ärftlig egenskap. Så genom att välja rätt föräldraträd (då år det bra att kunna mäta utan att såga upp trädet) kan man genom odling få ett skogsbestånd med mindre fibervinkel och i slutändan mindre skevt virke.

Bilderna: Skevt virke på sågbordet. Snedvuxen tall. Den sneda fiberriktningen avslöjades först efter ett blixtnedslag. Foto: Henrik Hallenbäck.

Ny gallringsmetod gör bioenergiguld av gallringen

Dagens svenska skgsbruk är inriktat på i huvudsak två saker: sågtimmer och massaved. Planteringar och skötselplaner utformas med de målen för ögonen. Men det kan komma att ändras när Europas behov av biobränsle pressar priserna uppåt. Gallring för biobränsle kan alltså bli ett viktigt ekonomiskt tillskott för skogsbruket. Men det kräver delvis förändrade gallrings och skötselmetoder.

En sådan är den så kallade krankorridorskörden som nu utvärderats i en doktorsavhandling vid SLU i Umeå. Metoden går kortfattat ut på att hela ungträd avverkas i smala stråk eller korridorer. Hela träden kan användas som bioenergi.

- Om man utför metoden på rätt sätt blir syns det ingen skillnad jämfört med konventionell gallring, säger Dan Bergström som skrivit avhandlingen.

Metoden öppnar för att man. även om timmer eller massaved är slutmålet odlar på ett lite annorlunda sätt. Sytftet skulle då vara att först skapa tätvuxen ungskog med stort biomasseinnehåll där man i samband med gallringen utvinner hela träd som biobränsle.

Totalt skulle detta brukningssätt kunna tillföra fem miljoner kubimeter biomassa för energiändamål i landet från nuvarande skogsareal.

Läs avhandlingen här.

Urskogar inte så urskogliga som vi trott

I norra Sverige finns relativt stora skogsområden som inte har påverkats av det moderna skogsbruket. Det är ofta ur biologisk synpunkt värdefulla eftersom de är livsmiljö för riktigt gammal skog, sällsynta vedsvampar med mera. Men de är inte fullt så opåverkade som vi har hittills har ansett. Många av dessa urskogar har under lång tid varit föremål för ett lågintensivt utnyttjande. De har utnyytjats för bete, som bränsle och byggmaterial. Vid en snabb passage märker man kanske ingen skillnad. Men börjar man räkna och inventera så märks skillnaderna.

- Många känner inte till att skogsutnyttjande före 1900-talet kunde vara både intensivt och långvarigt i områden som idag anses opåverkade, säger Torbjörn Josefsson. På boplatser och i dessas närhet kan skogen vara kraftigt påverkad. Här är mängden biologiskt viktiga substrat, som gamla, grova träd samt stående och liggande döda träd, betydligt lägre. Där långvarig och intensiv renskötsel bedrivits har skogen också påverkats väsentligt. Att de områden vi kallar urskogar är helt opåverkade av människan är därför starkt förenklat. Ett allvarligt problem är att många av de skogar som bär epitetet urskog idag saknar en historisk analys, säger Torbjörn Johansson som skrivit en avhandling om urskogen.

Även om uskogen inte är så urskoglig som vi trott betyder det inte att det är mindre skyddsvärd. Snararae tvärtom, de urskogar som under lång tid brukats på ett lågintensivt sätt innehåller stora naturvärden och betydelsefulla spår av ett svunnet sätt att bruka skogen. Spåren finns både i form av hur bruket påverkat skogen och i form av kulturella lämningar.

Läs mer här.

Åter gott om lövträd i skogen.

Den nyss presenterade Riksskogstaxeringen visar att det nu finns lika mycket lövträd i skogen som på 1920-talet. Och det är ju bra med tanke på att det funnits farhågor för att skogen skulle bli en enda stor granåker.

- Vi nådde det förra seklets bottennivå för andelen lövträd runt år 1980. Efter det ser vi att lövträden ökat från 400 till drygt 600 miljoner kubikmeter, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig för Riksskogstaxeringen vid SLU (Sveriges Lantbruks Universitet.

För de flesta av oss, som mest använder skogen som strövområde innehåller Riksskogstaxeringen ännu en god nyhet. Det är just den skogen som är rikast på lövträd-

-Vi ser att den tätortsnära skogen är betydligt rikare på lövträd än annan skog. Den är också virkesrikare och har mer buskar men mindre blåbärs. Och lingonmarker, säger Per Nilsson.

För den biologiska mångfalden är det ökade inslaget av lövskog också positivt. Dels för att det betyder att diversiteten i skogen ökat och därmed ger utrymme för fler biologsiska nischer = fler ställen för olika arter. Och dels för att de tätplanterade granåkrarna inte är någon särskilt rik biologiska miljö.

Mer skogen här.