I norra Sverige finns relativt stora skogsområden som inte har påverkats av det moderna skogsbruket. Det är ofta ur biologisk synpunkt värdefulla eftersom de är livsmiljö för riktigt gammal skog, sällsynta vedsvampar med mera. Men de är inte fullt så opåverkade som vi har hittills har ansett. Många av dessa urskogar har under lång tid varit föremål för ett lågintensivt utnyttjande. De har utnyytjats för bete, som bränsle och byggmaterial. Vid en snabb passage märker man kanske ingen skillnad. Men börjar man räkna och inventera så märks skillnaderna.
- Många känner inte till att skogsutnyttjande före 1900-talet kunde vara både intensivt och långvarigt i områden som idag anses opåverkade, säger Torbjörn Josefsson. På boplatser och i dessas närhet kan skogen vara kraftigt påverkad. Här är mängden biologiskt viktiga substrat, som gamla, grova träd samt stående och liggande döda träd, betydligt lägre. Där långvarig och intensiv renskötsel bedrivits har skogen också påverkats väsentligt. Att de områden vi kallar urskogar är helt opåverkade av människan är därför starkt förenklat. Ett allvarligt problem är att många av de skogar som bär epitetet urskog idag saknar en historisk analys, säger Torbjörn Johansson som skrivit en avhandling om urskogen.
Även om uskogen inte är så urskoglig som vi trott betyder det inte att det är mindre skyddsvärd. Snararae tvärtom, de urskogar som under lång tid brukats på ett lågintensivt sätt innehåller stora naturvärden och betydelsefulla spår av ett svunnet sätt att bruka skogen. Spåren finns både i form av hur bruket påverkat skogen och i form av kulturella lämningar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar