Lustgas förklaringen till att biobränslen kan ge mer växthusgas.

Odling av biobränslen kan vara en klimatpolitisk återvändsgränd visade Paul Crutzen, årets Nobelpristagare i kemi, i en vetenskaplig artikel 2008. Orsaken är odlad mark läcker lustgas som är en 300 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid. Beräkningarna stod i strid med IPCC:s uppskattningar. Paul Crutzen uppskattade utsläppet av lustgas till 3-5 procent av kvävet i marken. IPCC:s beräkningar byggde på att 1 procent läckte ut som lustgas.

Nu har emellertid Paul Crutzens beräkningar bekräftas i en artikel i Environmental Research Letter av forskare från Institutet för naturgeografi och kvartärgeologi samt Bert Bolins centrum för klimatforskning vid Stockholms Universitet. Artikeln bygger på en studie av förhållandena i Mälardalen (22 000 kvadratkilometer) där både odlad mark och vattenområden ingår.

Skillnaden i resultaten beror på att IPCC:s värden inte tog hänsyn till allt kväve som fanns i vatten och lokala källor och som därmed bidrar till att släppa ut lustgas via den odlade marken.

- Skillnaden mellan IPCCs och Crutzens uppskattningar beror på att IPCC använde rimliga lokala värden, men räknade inte med alla de lokaliteter och det vatten i landskapet, på och under markytan, som vid varje tidpunkt omfattar kväve och släpper ut lustgas med odlingsmarksursprung. Crutzens global massbalansberäkning visade hur stora de totala lustgasutsläppen från odlingsmarken behövde vara för att stänga balansen, men kunde inte bryta ner det totala utsläppsvärdet i dess olika lokala komponenter, säger Georgia Destouni en av de två forskarna bakom studien och artikeln.