Då och då sägs det att kungahuset och monarkin egentligen inte har någon större betydelse annat än som en trevlig men oförarglig symbol. Riktigt så enkelt är det inte visar en ny avhandling från Stockholms universitet. Genom sin blotta existens och flitiga medieexponering så förmedelar kungahuset en rad värderingar om exmpelvis hur en familj ska vara sammansatt och fungera. Kungen kör sportbil och jagar älg medan drottningen besöker sjuka barn.
Trots att kungahuset formellt sett ska vara opolitiskt (i praktiken lojalt med rådande riksdagsmajoritet) så ger det genom sin existens stöd till uppfattningar som varken är opolitiska eller okontroversiella.
- När man diskuterat statsskicket har man inte gjort det utifrån de föreställningar som är grundläggande i en demokrati, till exempel jämlikhet och allas rätt till självförverkligande. Istället pratar man om de kungliga personerna och släktförhållanden. Detta innebär att idéer som annars är viktiga i svensk demokrati sätts på undantagsäger Cecilia Åse som författat avhandlingen.
En fördel med ett kungahus sägs vara att man slipper presidentvalskampanjer. Men frågan är om det är en fördel.
- Ur demokrati- eller jämlikhetsperspektiv är det svårt att se några fördelar. Arvsprincipen står ju i direkt konflikt med principen om att offentliga uppdrag ska vara öppna för alla och på lika villkor. Men det är ju inte heller ur ett sådant perspektiv som monarkin hämtar sin legitimitet. Snarare är det föreställningar om nation, familj och biologiskt arv som monarkin vilar på.
Läs mer här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar