Rättvisemärkt inte lösningen för fattiga bönder

Att köpa rättvisemärkta jordbruksprodukter är inte lösningen på fattigdomsproblemet för bönder i utvecklingsländerna. Det visar en rapport från Statens lantbruksuniversitet (SLU) och Lunds universitet. De jordbrukare som kommer in i systemet har visserligen stor nytta av det eftersom de garanteras ett pris som ligger över världsmarknadspriset. Problemet är att dessa är för få för att rättvisemärkningen ska ha någon vidare effekt. Av 880 miljoner fattiga bönder omfattar Rättvisemärkt 1,5 miljoner bönder.

– Högre inkomster på landsbygden kan istället främst nås genom förbättrad produktivitet i jordbruket. Då krävs inhemska åtgärder. Se på Indien och Kina som genomfört reformer inom jordbruket. Båda länderna har ökat produktiviteten, i Kina genom ökad marknadsorientering och i Indien genom att använda grödor som ger bättre avkastning. Det har bidragit till att fattigdomen på landsbygden minskat markant. Därmed inte sagt att rättvisemärkning är verkningslöst, men man måste har perspektiv, säger Helena Johansson.
Men detta betyder inte att det är meningslöst att handla rättvisemärkta produkter. För de bönder som ingår i systemet är det betydelsefullt. Men som pengaöverföring är systemet inte särkilt effektivt. Av det högre priset i butik återstår bara en liten del sedan, butik, inköpare, grossister och förädlare tagit sin del. Dessutom så beror systemets låga räckvidd på att för få konsumenter är villiga att betala ett högre pris än nödvändigt även om syftet med det högre priset upplevs som gott. Det är naturligtvis tänkbart att den betalningsvilligheten kan ökas.

Läs rapporten här.