Trots att genusperspektivet på det teoretiska planet är väl företrätt i idrottslärarutbildningen så står det sig slätt när utbildningen blir praktisk. På plan gäller den manliga normen och överordningen visar en avhandling från Stockholms universitet,
– Så länge föreningsidrotten utgör referensram är det är svårt att förändra idrottslärarstudenternas föreställningar om flickor som underlägsna pojkar i idrott och hälsa, även om man inom utbildningen berör jämställdhet, säger Lena Larsson.
De studenter som söker sig till idrottslärarutbildningen är i allmänhet väldigt intresserade av ämnet idrott. De har i allmänhet också en bakgrund som aktiva idrottare. Kanske bidrar det till att konservera attityderna till ämnet. Deras bild av det ämne de så småningom ska undervisa i är i stort sett densamma efter utbildningen som den var före. Skillnaden är att det som för studenterna framstod som ett ”rent” idrottsämne när de påbörjade utbildningen har efter utbildningen blivit idrott och hälsa, eller kanske snarare ”hälsa genom idrott.
– ”Spelreglerna” är till stor del givna och det tycks finnas ett antal outtalade normer och värderingar, som är väl förankrade i en idrottslärarkultur, och som i mångt och mycket fungerar konserverande, säger Lena Larsson.
Läs avhandlingen här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar