Är du en av många föräldrar, eller känner du några sådana, som kör i skytteltrafik mellan olika träningsarenor för att "det är bra för barnen". Då kan du slappna av eller säga åt dina sönderstressade polare att att ta det lite lugnt. Idrotten gör inte bättre människor av folk visar en undersökning från Universitetet i Karlstad.
Resultaten från undersökningen visar visserligen att unga som föreningsidrottar rapporterar sig ha en starkare självkänsla, upplever sig vara fysiskt och socialt mer kompetenta, upplever sig ha färre besvär med sin hälsa, agerar något mer moraliskt samt dricker mer sällan alkohol och röker mindre ofta än sina jämnåriga kamrater som inte föreningsidrottar. Men det beror i huvudsak på att de barn och ungdomar som kommer från gynnsamma förhållanden är överrepresenterade inom föreningsidrotten.
- Detta visar att den verksamhet som bedrivs inom olika föreningar inte har så stor betydelse för ungas fostran. Snarare handlar det om faktorer som är kopplade till barnens kön, naturliga mognad samt etniska och socioekonomiska bakgrund. Med stor sannolikhet är det den fostran som sker i hemmet och i skolan, där barn och ungdomar tillbringar den största delen av sin tid, som har störst betydelse för ungas psykiska och sociala utveckling, menar Stefan Wagnsson.
Och när man ändå demaskerar idrottsrörelsen. Det är till och med så att idrottsrörelsen sorterar ut de barn och ungdomar som skulle behöva den bäst.
- Idrotten fungerar därför till viss del som en social selektionsarena, där barn och ungdomar med redan väl utvecklade egenskaper i högre grad börjar idrotta medan unga med mindre utvecklade egenskaper oftare slutar idrotta. Kvar inom idrotten finner vi följaktligen barn och ungdomar med mer positiva psykosociala egenskaper, säger Stefan Wagnsson.
Läs rapporten här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar