Visst är det romantiskt med en storstilad uppvaktning där hannen kråmar sig och visar upp sig i all sin prakt för att vinna den utvaldas gunst. Nackdelen med romantiska approachen är att den tar tid. Och ibland har man inte det. Ibland är risken att bli uppäten alltför stor. Vad gör man då?
Det kan vara bäst att ta det säkra före det osäkra, glömma kurtisen och snabbt ta sig till närmsta hona för att föra sina gener vidare. I det läget, när döden nafsar i stjärtfenan, blir frågan om medgivande mindre viktig. Åtminstone om man är en guppyhane som känt doften av hungriga rovfiskar i närheten.
Det burdusa parningsbeteendet beskrivs i Sanna Harris avhandling som visar dels att fisk kan känna lukten av rovfiskar och att deras beteende förändras av rovfiskarnas närhet. Förutom det burdusa parningsbeteendet börjar guppystimmet simma tätare.
Avhandlingen heter Behaviour under predation risk – antipredator strategies, behavioural syndromes and sex-specific responses in aquatic prey.
http://intressant.se/intessant
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar