Att människan är en effektiv dräpare av djurarter är väl känt. Dronten på Madagaskar är ett exempel. Garfågeln i Nordsjön ett annat. Det är därför inte konstigt att den gängse beskrivningen av bland annat mammutens och den amerikanska vildhästen utdöende kopplats till invandringen av de folk som skulle bli indianer.
Ett indicie som pekat på att det var de nya amerikanerna som utrotade mammuten och vildhästen är att deras försvinnande tidsmässigt sammanföll med att människorna vandrade in.
Men nu utmanas den synen efter att forskare från Lunds universitet. De har hittat fossilerat mitokondrie-DNA i marken i Alaska. DNA:et kommer från hårstrån, avföring, hudavlagringar och urin. Poängen med att använda fossilerat DNA från mitokondrier är att detta ger en säkrare datering än då man stöder dateringen på fossilerade tänder och skelettdelar. Den senare metoden blir nämligen med nödvändighet en grov tidsangivelse eftersom det sällan är det sista djuret som lämnar makrofossila rester, det vill säga benbitar eller tänder, efter sig. Rent statistiskt kan det nämligen krävas flera tusen individer av en viss art för att det ska resultera i ett enda makrofossilfynd. Fossilt mitokondrie-DNA kan då utgöra en mer förfinad möjlighet att hitta spår av enskilda individer ur det förgångna, menar Per Möller och hans internationella forskarkollegor.
Forskningsresultaten publiceras den vetenskapliga tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar