Om Charles Darwin hade vetat hur hur illa misstolkad han skulle bli hade han nog vägt orden ännu en gång på guldvågen innan han präntade ner "survival of the fittest". De orden har vantolkats och när de - egentligen helt felaktigt - överförts till sociala förhållanden kommit att användas som ursäkt för "the winner takes it all" eller "den starkes rätt" eller ännu värre.
Det var inte Darwins avsikt och nu går en grupp forskare vid Kaliforniens universitet i Berkely till storms mot vantolkningarna. Deras utgångspunkt är att människor defintivt inte är själviska av naturen. Tvärtom, människans överlevnad i en kärv natur kräver en förmåga att samarbeta för att överleva.
- Människor har överlevt som art därför att vi har evolverat förmågan att ta hand om dem som behöver det och att samarbeta. Som Darwin en gång antog, sympati är vår starkast instinkt, säger Berkelyforskaren, psykologen och författaren till "Born ti be Good" Dachner Keltner.
Det där är ett resonemang som är lätt att instämma i, men stämmer det? Det tänker Berkelyforskarna ta reda på. De ska använda modern teknik för att se hur omtanke och samarbete är kopplade till delar av hjärnan. De ska därmed följa upp en färsk studie som tyder på vi människor är genetiskt programmerade att vara empatiska. Studierna av hjärnan är bara ett av angeppssätten i försöken att visa att människor i grundutförandet är vänliga varelser. Det är de själviska och elaka som är avvikande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar