Just nu är vi inne i årets mest shoppingintensiva period. Här i Sverige räknar handeln med nytt köprekord för årets julhandel. Globalt uppges julhandeln av gåvor omsätta lika mycket som Estlands totala BNP. Som köporgie är det lätt motbjudande. Och inte blir det bättre av att flertalet av de pengar som mals ner i julhandelns kvarnar är bortkastade.
En amerikansk ekonomiprofessor beskriver julhandeln som ett förstörande av rikedomar. Tanken bakom är denna: Om jag köper en dyr väckarklocka till dig för 500 spänn och du avskyr den så hade jag lika gärna kunnat elda upp stålarna. Det är lite som Strindbergs fiskare i Ett drömspel. Han fick äntligen sin gröna sänkhåv men det var inte rätt grön färg. Eller modernt ett klassiskt svenskt exempel: Män önskar sig ofta verktyg men får istället långa böcker med små bokstäver och långa meningar om forntida Ryssland.
Professor Joel Waldfogel vid Wharton Business School vid universitetet i Pennsylvania, USA, har tillsammans med sina medarbetare räknat ut att det i det i genomsnitt bara är 20 procent så tillfredsställande att få en gåva jämfört med om vi hade köpt oss något själva för samma belopp. Det vill säga, om alla köpte prylar för en femtedel av julklappspengarna, men handlade åt sig själva, skulle köpglädjen vara kvar på samma nivå. Alltså, julhandeln skulle lätt kunna göras fem gånger effektivare.
En viktig faktor är dock inte med i kalkylen som presenteras i en ny bok, Scroogenomics – efter Dickens snåljåp. Gåvor handlar mindre om överförande av ekonomiska värden än om kommunikation. Därför kan det vara kul att få också helt oanvändbara prylar. Annars finns det fina hyvlar och bra böcker om båtbyggeri att få tag i till överkomlig kostnad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar