Den urgamla miltärteortetiska drömmen om ett kort segerrikt krig har på senare år närts av en ökad tillgång till allt mer tekniskt avancerade vapen. Men drömmen fortsätter att vara en dröm visar en ny avhandling i statsvetenskap från Göteborgs universitet. Även om tillgången till högteknologiska anfallsvapen gynnar anfallaren så blir löftet "hemma till jul" i allmänhet bara ett löfte.
- Att det är lättare att attackera än att försvara sig har inte gjort krigen kortare i genomsnitt. Den förbättrade militärteknologin har alltså inte medfört några fördelar för den som startar ett krig, i varje fall inte när det gäller krigets längd, säger Marco Nilsson, som disputerar vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Problemet med alla intrikata planer för segerrika anfall är att de stupar på sådan futtiliteter som terräng, väder, soldaternas kampvilja, fiendens ovilja att agera enligt "vår" plan med mera - alltså verkligheten. Marco Ännu en faktor som stökar till det i de miltärstrategiska luftslotten är att den lede fienden har en tendens att inte ge upp när han, enligt planen, borde göra det.
Tron på det korta kontrollerade kriget är i sig en riksfaktor för krig. För en stat med maktambitioner och tillgång till stående väpnade styrkor kan ett kort krig verka lockande: Segern ska ju bärgas innan krigets effekter når utanför försvarsmaktens personal. Därför är Marco Nilssons studie viktig då den visar att inte heller det högteknologiska kriget följer den plan som ritades ut på kartorna i generalstaben.
Bara ett exempel ur historien: 1914 skulle Tyskland enligt de på förhand uppgjorda planerna besegra Frankrike på 40 dagar. Efter fyra år var Tyskland och dess allierade Österike/Ungern slaget i bitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar