Kan vi lita på de nationella proven?

Skolministern har i media sagt sig vilja införa nationella prov i fler ämnen än de som förekommer idag vilka är matematik, svenska och engelska.  Det finns dock  ett problem med de nationella proven (och med alla prov som bedöms). De är nämligen aldrig bättre som indikator på kunskap än vad den som utforma och rättar dem gör dem. Och de nationella proven i svenska, åtminstone vad gäller uppsatsdelen, är inget under av exakthet.

IFAU (Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering) vid Uppsala universitet har för att undersöka om pojkar diskrimineras vid rättningen låtit rätta om delar av 1713 nationella prov i svenska.

Det visade sig då att nära hälften av eleverna inte fick samma betyg som de hade fått vid den ordinarie rättningen:

"Ungefär hälften av eleverna får samma betyg oavsett rättnings- förhållanden, medan övriga får ett annat betyg när provet rättas blint. I många fall är skillnaden stor. Det mest slående är att fem flickor som erhållit MVG när provet rättats av deras ordinarie lärare fått IG när provet rättats om av en lärare som inte känner till deras identitet." heter det i Rapport 2010:23 Diskrimineras pojkar i skolan.


Rapporten kan hämtas här. 

Fotnot: Nej, pojkar diskrimineras inte vid rättning av nationella prov. Eventuell övrig diskriminering berörs inte i rapporten vilket man kan frestas att tro av dess namn.

En vetenskaplig dansskola för bättre ragg

I samarbete med University of Northumbria kan "Saker du inte visste att du ville veta" äntligen presentera vetenskapliga råd  till män som känner att de behöver  förbättra sin dansteknik i syfte att attrahera kvinnor. 

Knepet är att i likhet med Svarte Rudolf, bland annat, böja sin nacke och le. Ja, plus lite variation i rörelserna och få rytmen att påverka hela kroppen.  Forskarna i Newcastle hittade åtta kritiska punkter för den som vill ragga framgångsrikt på dansgolvet: De är rörligheten i halsen, bålen, vänstra skuldran och vänster ankel samt hastigheten i rörelserna av halsen, bålen, vänster skuldra och höger knä. Mest imopnerade blev försöksdamerna av stora och varierade rörelser i hals och bål. Den klassiska bålrullningen kan alltså vara en bra träning inför diskobesöket.

Hur har de då fått reda på detta? Jo, de har 3D-filmat manliga dansare försedda med markeringar i alla leder så att deras dans har kunnat rekonstrueras av en neutral datoranimerad gubbe. Detta för att försöksdansarnas övriga företräden inte ska förvilla försöksdamerna.

Forskarna tror att det som gör vissa dansare mer attraktiva är att de dansar fram ett budskap om god hälsa. Med hjälp av blodprov ska de nu se om det ligger något i detta. 

Hur som helst, för oss rytmikutmanade kan resultaten, som publiceras i

Royal Society Journal Biology Letters, få stor betydelse. 

Länk till en bra dans.  
Länk till en dålig.

Dödlig evolution anpassade tibetanerna för höga höjder

Befolkningen i Tibet anpassades  för ett liv på hög höjd och syrefattig miljö på bara 3000 år.
Det visar en jämförelse av DNA mellan tibetaner och han.kineser, den folkgrupp som tibetanerna utvecklades ur, som gjorts vid universitet i Berkely i Kalifornien, USA.

Men priset för den anpassningen var högt.

- Det är den snabbaste genetiska förändring vi sett bland människor. För att få en så stark förändring måste människor helt enkelt dö för att de inte har rätt gener, säger Rasmus Nielsen professor i biologi vid Berkely.

Fynden visar att det som numera skiljer tibetaner och han-kineser åt är ett 30-tal muterade gener. Bland annat har tibetaner oftast en mutation i den gen som ibland kallas "superatletgenen" då den ger förutsättningar för idrottsliga prestationer genom att styra hur människor, omedvetet, uppfattar syrenivåer och syrebalanser. Det kan ge viktiga ledtrådar till hur sjukdomar som schitzofreni och epilepsi, som anses ha samband med dålig syresättning under fosterstadiet, uppstår.

Fyndet, som bygger på material insamalt av kinesiska forskare, är viktigt också för att det tydligt pekar på en orsak och verkan. Att förhållandena på hög höjd var det som ledde fram till att mutationen slog igenom i befolkningen.

Studien är presenterad i tidskriften Science.http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/329/5987/75

Bar Lucy kniv?

Nya fynd från Dikika i Etiopien visar att människor använt redskap bra mycket länge än vad vi hittills trott. De nya fynden flyttar gränsen för den redskapsbrukande människan ungefär en miljon år bakåt i tiden. Det betyder att "Lucy" troligen bar kniv.

Det nya fyndet består inte av något redskap. Beviset för att Lucy och hennes anförvanter av arten Australopithecus afarensis använde redskap är skär-, skrap- och slagmärken på ben som kunnat dateras till att vara omkring 3,4 miljoner år gamla. Det betyder att det mänskliga redskapsbrukandet inte bara är äldre än vi trott utan påbörjades av en tidig människoart som vi tidigare inte trott haft förmågan att använda redskap.

Fynden har gjorts av ett internationellt forskarlag från bland annat Max Planck institutets avdelning för evolutionär antropoplogi och är presenterade i Nature.

Fossilt svampdjur gör livet äldre

Fosslil funna i avlagringarna under en sedan länge avtinad och avdunstad glaciär i Australien flyttar gränsen för liv längre bak i Jordens fornhistoria. De rödaktiga avtrycken i stenen till höger visar resterna av ett svampdjurslikande djur som levde i havet för omkring 650 miljoner år sedan.

Dateringen av fyndet är extra intressant eftersom det tyder på att flercelliga djur levde och kunde överleva den totala nerisningen av jorden som kan ha ägt rum för ungefär 635 miljoner år. Fynden av dessa små svampdjur tyder på att mängden flercelliga djur för den kambriska explosionen, då antalet djurarter plöstligt exploderade i fossillagren,  kan ha varit större än vad utrrycket explosion leder tankarna till och att den kambriska explosionen kanske mer handlar om förmågan att utveckla skelett som kan överleva som fossil.

Forskarteamet från Princeton var egentligen inte ute efter att hitta åldriga djurarter. De var i Australien för att undersöka effekterna av den karaftiga nerisningen.  Men efter att ha stött på de märkliga mönstren under lång tid beslöt de att undersöka fossilet och därmed upptäckte också vad som kanske är jorden äldsta kända djurart.

Slappna av! Sitta fint är skadligt!

Är du en av många kontorsträlar som plågas av dåligt samvete för att du utnyttjar stolens gungfunktion för att få en mer avslappnad sittställning? Ta det lugnt. Din avslappnade attityd till ergonomernas (numera ovetenskapliga) råd är rena hälsokuren för din rygg.

Att sitta är egentligen onaturligt. Människor skå stå, gå eller ligga. Böjer du ryggraden pressar du samman diskarna på ett sätt som är påfrestande. Ryggen är byggd för att kunna böjas men knappast för att vara böjd visar ny forskning utförd av skotska och kanadensiska forskare vid bland annat Woodend Hospital i Aberdeen, Scotland.

De använde sig av en magnetkamera och fotograferade sittande personers ryggrader. Personerna satt med ryggarna böjda i tre olika vinklar: 70 grader motsvarande positionen då man böjer sig fram för att granska dataskärmen, 90 grader som är det klassiska "sittuppistolen-läget" och 135 grader som motsvarar en rejält nerhasad avslappnad position.

Genom att mäta hur diskarnas form förändrades och förflyttade sig kunde de mäta vilken belastning de olika vinklarna gav på ryggen. Slutsats: Sitta rakt var mest påfrestande för ryggen, luta sig fram mot skärmen var något bättre och att hasa ner till 135 graders vinkel var absolut bäst. Den vinkeln är också den sittvinkel som forskarna rekommenderar.

Det är dock inte helt lätt att sitta i 135 graders vinkel. Lutningen gör att kroppen börjar glida ur stolen. Så med en normal stol är cirka 120 grader en lagom kompromiss, menar de. Men om man kan lägga upp fötterna på något och har bra justeringsmöjligheter på stolen så kan man uppnå 135 grader. I nödfall får man lägga upp fötterna på bordet.

Vill du göra mål - glöm målisen

Snart börjar VM i fotboll och sannolikt kommer någon match att avgöras av straffmål. Nu finns det, tack vare psykologerna vid Universitetet i Exter i Storbritannien, en vetenskaplig metod att utveckla sitt straffsparkande.

Deras lösning: Tänk inte på målvakten och se framförallt inte på honom. Tittar man på målvakten så gör det att straffsparken placeras närmare honom vilket ökar risken att straffen räddas.  Bestäm var du ska placera straffen och fäst blicken där. (Det är samma effekt som gör att en bilförare som intensivt kollar på nåt vid sidan av vägen riskerar att hamna i diket.)

Hur vet de detta? Jo, ett antal straffsparkare försågs med utrustning som registrerade vad de tittade på varpå de släpptes loss i en straffsparkstävling med penningpris.  De som höll koll på målvakten satte betydligt färre straffar.

Varje strategi förder en motstrategi. Forskningen ger råd även till målvakten: Se till att dra till dig spelarens blick: Vifta med armarna eller rör på benen (fötterna i backen dock av regelskäl). Fångar du spelarens blick så lägger han bollen närmare dig. I försöket tog målvakterna som viftade med armarna 45 procent av skotten medan de stillastående bara motade 20 procent.

Därför är vulkanaska så farlig för flygplan

Det kan kännas märkligt att en teknisk civilisation som tar kort av universums födelse med rymdbaserade teleskop inte klarar av att hålla flygplanen i luften under ett simpelt vulkanutbrott.

Men vulkanaska är synnerligen lömsk. Till att börja med består den i princip av pulveriserat, och extremt finfördelat, berg. Så att köra in ett flygplan i ett moln av vulkanaska är i princip som att sandblästra planet.  Planets vindrutor kan repas, flygplanskroppen skadas med mera.

Än värre är det med motorerna. Delar av vulkanaskan är så finfördelad att den tar sig in lager och mellan andra rörliga delar vilket kan få motorerna att kärva och stanna omedelbart. Det drabbade två brittiska passageraplan 1982 då de flög in i vulkanaska. Samtliga motorer stannade samtidigt. (De kom igång efter en dramatisk störtdykning.)

En modern jetmotor har en arbetstemperatur på omkring 1400 grader. Vulkanaskan smälter vid 1100. I princip bildas flytande glas inne i en arbetande jetmotor vilket minst sagt är illa för dess funktion.

Vulkanska kan också kleta fast på flygplanskroppen så att flygplanet blir baktungt. Det kan göra planet svårfluget och i värsta fall omöjligt att flyga. Dessutom innehåller vulkanaskan svavel som tär hårt på ett flygplans gummipackningar, elledningar med mera.

När vulkanaskan väl tagit sig i ett flygplans känsloga delar är den i princip omöjlig att få bort. Ett 60-tal flygplan har fått skrotas sedan de utsatts för vulkanaska.

Den mest finfördelade vulkanaskan kan sväva omkring i flyghöjd i ett par år.

Myror kan känna lukter i stereo

Myror har förmågan att känna lukter i stereo visar forskning utförd av forskare vid Max Planckinstitutet för kemisk ekologi i Jena.  Det gör att de kan använda dofter för att orientera sig i rummet. I klartext för att hitta hem till stacken.

Åtminstone gäller detta de ökenmyror som bebor de ogästvänliga saltslätterna i Tunisien. De lär sig känna igen dofter i landskapet och då deras luktsesorer sitter i antennernas spetsar så får de en "stereodoft" av landskapet på ungefär samma sätt som våra två ögon ger oss djupseende och våra två öron  ger oss förmåga att avgöra varifrån ljud kommer. Myrorna rör sig alltså lika mycket i en geografi av dofter som i ett landskap definierat av synintryck.

Stereodoften är inte myrornas enda sätt att hitta hem i saltöknen. De utnyttjar också en solkompass, stegräkning och synen för att inte gå vilse i saltöknen.

Stereoluktning är inte unikt i djurvärlden. Råttor och människor tros också ha denna förmåga.

- Men vi har kunnat demonstrera att myror på ett framgångsrikt sätt kan använda stereoluktning för ökennavigation, säger professor Bill Hansson chef för Max Planckinstitutet avdelning för kemisk ekologi.

Studien är presenterad i Animal Behavior.

Bilden visar de doftmolekyler som myrorna i experiment kunde använda för att orientera sig. Illustration Markus Knaden.

Skevt virke kan undvikas med rätt träförädling

En avhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet  i Uppsala visar på två metoder som kan användas för att hantera problemen med skevt byggnadsvirke. En handlar om mätning, det andra om odling.

Stora mängder byggnadsvirke är så skevt att det måste kasseras. Det ger stora förluster för sågverk och i byggbranschen.  Skevhet i trä kan undvikas genom rätt hantering av virket. Om det torkas, förvaras och används rätt så minskar problemen med skevhet. Men problemet försvinner inte, en del träd är helt enkelt begivna på att växa på ett sådant sätt att de producerar skevt virke.

Det som gör virket snett är fiberriktning det aktuella trädet vuxit med. De träd som sedan blir rakt virke växer med fiberriktningen huvudsakligen i stammens riktning. I de träd som ger skevt virke är avviker fiberriktningen mer eller mindre från stammens. Skillnaden mellan fibrernas riktning och stammens riktning kallas fibervinkel.

Det är svårt att mäta fiberrvinkeln i hela trädet utan att skada det. Det är här Henrik Hallenbäcks forskning kommer in. Han har i sin avhandling studerat sambandet mellan mätningen av den ytliga fibervinkeln, en redan nu använd metod, och fibervinkeln i hela trädstammen och funnit att ett träd med stor ytlig fibervinkel med stor sannolikhet också kommer att ge skevt virke.

Han har också funnit att fibervinkel är en ärftlig egenskap. Så genom att välja rätt föräldraträd (då år det bra att kunna mäta utan att såga upp trädet) kan man genom odling få ett skogsbestånd med mindre fibervinkel och i slutändan mindre skevt virke.

Bilderna: Skevt virke på sågbordet. Snedvuxen tall. Den sneda fiberriktningen avslöjades först efter ett blixtnedslag. Foto: Henrik Hallenbäck.